Johan hittade just detta snygga halsband på Lindex, tror att det blir en tur dit imorn!

Idag var jag med om en "nära-döden-upplevelse", eller iaf el "nära-svimning-upplevelse" (vilket för mig ungefär är samma sak!). Jag gick oskylldigt in i duschen i morse för en lite morgondusch, när jag helt plötsligt börjar känna mig illamående och slö i armarna. Sen börjar även min hörsel försvinna och det börjar flimra för ögonen! Helt otroligt läskigt var det, då jag var ensam hemma och i duschen. Om jag verkligen hade svimmat hade jag med all sannolikhet salgit i huvudet i det otroligt hårda kliknergolvet.. Tack och lov hade jag gud på min sida och jag överlevde morgonen!

Efter skolan firades sedan detta (och kanske lite pga att det är vår!) med en MJUKGLASS i solen. Årets första! Mummsigt, någon bild kan jag tyvärr inte bjuda på då Johan har den, och vi alla vet ju hur bra han är på att uppdatera.. hehehe



Kram Mickis

Jag saknar videon iaf.

Alla dess underbara msn-konversationer med min älskade vän Jenny som alltid resulterar i att jag sitter och asgarvar alldeles för mig själv framför datorn, normalt? Nja jag vet inte det, men jag gillare! Vi är ganska lika min lilla Vaktmästare och jag, och en sak som är ett faktum är att vi båda har begåvats med en varsin ypperligt fin s.k. Tanthjärna. Detta har även min mamma klargjort för mig ett flertal gånger.. Är det inte underbart? Jag är verkligen helt inne på tantstuket nu, jag har hört att det är det nya svarta så att säga, tanthjärna, käppar, jag går som en tant när jag försöker gå UTAN mina käppar. Visst är det en helt underbar trend? Jag och Jenny gillar den skarpt!


Jenny & Mickis?


Två små tanter?

Kram Tant-Mickis

..eller inte! Nu sitter jag här i skolan, första dagen efter lovet och efter operationen. Dagen började med att jag vaknade 07.55 av att morfar hade kommit för att hämta mig, KUL! Rusa upp, klä på mig snabbt som en blixt, ett försök till att sminka mig (dock misslyckat!) och allt detta med en fot son bankar och dunkar, ÄNNU ROLIGARE! hehehehehe! JÄTTEKUUUUUL när man sen kommer till skolan (springandes med mina söta vackra älskade kryckor) och upptäcker att klassrummet är alldeles TOMT, trots att klockan redan har hunnit bli 20 över åtta! INGEN SPANSKA! Jag bara älskar dom här dagarna!

Nu ska jag dö lite här framför datorn, i skolan, på NV. JIIIIHAAAAAA


Kram Mickis

Nu har jag och Johan avnjutit en smarrig nybakad kladdkaka med jordgubbar, MUMMA!


En 1 & 1/2 års kladdis


Fina tussar jag fick av Johan <3

Puss & Kram Mickis

Idag är jag hemma från skolan p.g.a. operationen igår. Den gick bra, dom brände lite blodkärl, gjorde lite mer plats för mina senor och spolade rent.. Det låter ju lite halv snuskigt men dom trodde att det skulle hjälpa i alla fall (vilket jag hoppas på till 100%!). Jag har dock fått kryckor eftersom foten gör för ont för att gå på än, sjukt jobbigt! Man blir svettig bara av att förföytta sig tre meter, men det är smällar man få ta helt enkelt!

Men trots detta så är det faktiskt en ganska bra dag idag, för det är ju den 13:de, vilket betyder att jag och Johan har våran "månadsdag", och inte vilken som helst utan våran 1 & 1/2 års dag! Tiden har gått så himla fort, det känns som att det var igår vi träffades, samtidigt som det känns som att vi har varit tillsammans föralltid. Han kommer hit vid fyra efter att han har varit på intervju på ICA (hoppas det får bra!), då ska vi fira med att skriva samhällskunskap, TOPPEN! Nej men jag kanske bakar en liten kladdkaka om jag orkar så blir dagen lite speciell :)


Jag & Johan

Nu ska jag försöka ta mig ner för trappan utan att skada mig, och kolla lite på Grey's. Btw, det slog mig igår att det är rätt konstigt att jag gillar den serien så mycket med tanke på att jag livrädd för allting som har med sjukdom, sprutor och skador att göra, och jag hatar att vara på sjukhus! Hmm.. Dagens tankeställare (eller vad säger du jenny?)

Ha det bäst!
Mickis

GLÖMDE SÄGA! JAg köpte de där byxorna som jag nämde förut här på bloggen! :D

SOFT!

Peace out, Chooan

Inte bra med smutsiga fötter, säger mamma

I helgen var jag på landet och där lyckades jag tappade bort mitt älskade rosettörhänge när jag var på promenad. Sorgen var stor och jag visste inte hur jag skulle kunna fortsätta utan mitt älskade örhänge. Jag letade och letade, och min släkt fick snällt lov att hjälpa till, men inget örhänge syntes till!! Nu har det gått 5 långa dagar, och det har inte gått en sekund utan att jag har tänkt på mina små älsklingar. Men så idag, när molnen var som tjockast och vinden som kallast knackade min käre morfar på min dörr.. och vad hade han med sig, om inte mina små sötnosar! Nu kan jag äntligen fortsätta att leva mitt liv med mina trogna rosettörhängen vid min sida. TACK GUD


Älskade älskade örhängen

Kram Mickis

JAJAMEN!